Och ja, du är min bästa och ja, jag tycker om dig hur mycket som helst.

Fast ibland gör druvorna i strupen att jag tänker fel och då tänker jag att det kanske inte blir våra händer som kramas på verandan i det varma landet, där vi sitter i våra gungstolar och dricker lemonad.

Men jag vill, tro inget annat. Men du vet, det finns så många hinder på vägen. Men jag vill att vi sitter där när vi är gamla. Vi pratar om livet som vi känner till det. Gamla minnen och vänner som somnat. Ibland kommer vänner som fortfarande är i livet och hälsar på oss. Det är alltid lika trevligt. Men mest löser vi korsord, klagar och ser om varandra. När vi dör, så gör vi det tillsammans.